lördag 14 januari 2017

15 år och läser barnböcker

Många i min ålder läser inte alls, bara när de blir tvingade slår de upp en bok, till exempel i skolan. Men då kanske de inte ens läser hela boken, bara en del eller kanske baksidan. De personerna kan inte för sitt liv förstå hur jag kan vara så oerhört intresserad av allt som har med läsning att göra. Det finns också dem som läser lite då och då om de hittar en bra bok. Jag är den där extrema bokälskaren som tänker och pratar böcker hela tiden! Jag läser allt jag kommer åt, när som helst och älskar det över hela mitt hjärta. Den underbara världen som finns innanför ett par bokpärmar kan vara helt otroligt magisk och jag önskar att alla ska få uppleva den känslan. För jag tror att om man någon gång har upplevt läsmagi kommer man vilja uppleva det igen och på så sätt läsa fler böcker. Jag håller med om att alla böcker inte är jättebra, men det är det ständiga sökandet efter nya litterära upplevelser som är så härligt! Och att böcker kan vara så olika varandra, precis som varje människa är en egen person, är häftigt. Det finns verkligen något för alla!

Eftersom att jag är en bokälskare som ständigt är på jakt efter nya böcker att läsa, nya världar att upptäcka och nya karaktärer att upptäcka, tar jag emot varje boktips jag får. Oavsett om det är en ungdomsbok med kärlekstema, en spökhistoria, en barnbok, en roman eller en bilderbok. Jag har alltid en lång lista på böcker jag vill läsa. Just nu är flera av dem barnböcker eller bilderböcker. Jag är 15 år, vilket betyder att jag enligt normen ska läsa ungdomsböcker. De handlar om personer i min ålder och om ämnen som ska intressera mig. Och oftast läser jag den typen av böcker. Jag har en lång rad med fantastiska ungdomsböcker som jag skulle kunna tipsa om. Men som bokälskare tycker jag om böcker i alla former, oavsett om det är en tunn bilderbok med tre ord på varje sida eller en ungdomsbok på 400 sidor med massor av text. De där vanliga människorna som kanske inte läser alls eller bara ibland, förstår inte hur jag kan bli så uppspelt för en bilderbok för 3-åringar. Det kan jag förstå till viss del, men för mig är en bok inte anpassad just till en viss ålder, utan vem som helst kan läsa vad som helst. För mig kan en bilderbok vara intressant för att jag vill lära mig om att skriva. Vilka ord väljer man så att en 3-åring kan förstå och relatera samtidigt som den vuxna som läser boken ska kunna förstå något mellan raderna? Hur kombinerar man text och bild? Och hur skriver man för att texten ska passa för högläsning? Men det kan lika gärna vara att jag njuter av historien och det som sägs med hjälp av text eller bild. När jag läser en lättläst bok för 9-åringar, kan det intressanta vara innehållet, vad som berättas i texten. Men också hur man petar in lite svårare ord för att barnen ska lära sig vad de betyder och hur man gör det.

Vissa kan säga att jag borde läsa böcker med svårare text för att utmana mig själv istället för att läsa lättlästa böcker för yngre barn. Men jag får ut lika mycket av en lätt att läsa-bok som en ungdomsbok. Det blir en bra blandning att läsa olika typer av böcker och när jag läser böcker för yngre barn minns jag tillbaka på tiden då jag var yngre.

Men samtidigt som jag älskar böcker av alla slag grämar jag mig över att stå och titta på bilderböckerna i en bokhandel eller på ett bibliotek. Jag vill inte att folk ska tro att jag har svårt att läsa eller är barnslig. Och trots att majoriteten personerna som vistas på ett sådant ställe förmodligen är något intresserade av litteratur, känns det som att jag får blickar om jag står och tittar på barnböckerna för länge. Om en vuxen person skulle göra det skulle det dock inte vara pinsamt, de kanske har barn att köpa eller låna böcker till.

Det är synd att det är så här. Jag tänker mig alltid för när jag ska läsa på en allmän plats, då väljer jag hellre den där vanliga ungdomsboken före en bilderbok eller lättläst barnbok trots att jag kanske lockas mer av någon av de sistnämnda. Speciellt om jag befinner mig i skolan där det anses väldigt konstigt att läsa frivilligt. Men jag har bestämt mig, 2017 ska bli året då jag läser vad jag vill, var som helt. Jag står redan för att jag är en bokälskare och läser ofta i skolan, men någon gång ska jag banne mig sätta mig med en bilderbok i skolkorridoren.

I det här inlägget lät jag verkligen mina tankar flöda, det här är en ska jag tänkt en del på ett tag. Varför ska man egentligen skämmas över det man läser? De som inte läser borde skämmas över det! Sammanfattningsvis vill jag säga tack till alla mina fantastiska bokvänner på här på internet och i det verkliga livet. Tack för att ni också är så nördiga och förstår! Sedan undrar jag vad ni tänker om det här? Varför tillhör det inte normen att gilla läsning? Är det för att det anknyts till skolan som anses vara töntig? Har ni någon gång upplevt att en person i er närhet ifrågasatt erat val av bok? Berätta gärna!

12 kommentarer :

  1. Känner verkligen igen mig! Så himla konstigt att läsning är någonting som ses ner på?!? Tror dock att det mest är så i just vår ålder än när man blir äldre och tänker att det väl också är någon sorts revolt mot de vuxna som ju verkligen tycker att en ska läsa. Fånig revolt dock, pga läsning är ju fantastiskt bara en hittar rätt! Väldigt bra inlägg, och vilket toppenmål!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar Elivra! Håller helt med!

      Radera
  2. Vilket bra inlägg! Jag tycker inte att någon ska skämmas över vad hen väljer att läsa men jag förstår att du som tonåring kan få undrande blickar när du står bland bilderböckerna. Tråkigt att det ska vara så men bra att du känner att du ska strunta i vad folk tänker i år. Och skulle någon fråga varför du sitter och läser en bilderbok i skolan så kan du kanske förklara varför du har valt att läsa den boken? Kanske lyckas du få någon mer intresserad? Jag minns inte om någon har ifrågasatt mitt val av läsning någon gång. Min lärare i gymnasiet undrade visserligen varför jag ville läsa tre böcker i stället för en till ett skolarbete men jag motiverade mig med att jag tänkt göra en jämförande analys och det köpte han. Tycker att det är synd om det ses som nördigt att läsa när man är tonåring. Minns inte att det var så när jag var det själv. Å andra sidan hade jag inte någon koll på hur mycket andra läste och jag var väl en periodläsare själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Tonåren är nog väldigt speciella och jag är glad att jag vågar vara den jag är!

      Radera
  3. Hej!

    Måste bara berömma dig för ett sjukt bra skrivet inlägg! Verkligen inspirerande och jag känner verkligen igen mig. Även om jag mest håller mig till ungdomsböcker, då det är vad som intresserar mig, förstår jag dig verkligen. Riktigt smart att läsa andra böcker också. Har man en författardröm måste man ju inte bara kunna skriva, utan man måste ju även kunna skriva rätt för målgruppen.

    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver om att folk dömer en för vad man läser. Jag vet själv att jag ofta funderar en sekund extra innan jag lägger ner en bok i skolväskan. Det får inte vara något för lättläst, för då kommer alla undra, men inte heller något för nördigt eller konstigt. Jag måste dock säga att jag blivit så mycket bättre på att inte bry om vad andra tycker, fast kanske har folk också slutat bry sig haha! Jag önskar dig lycka till med ditt mål också!

    Slutligen måste jag även prata lite om det där med varför det är så låg status på att läsa. Som du säger har det nog mycket med att det kopplas till skolan att göra. För mig har det dock alltid varit så naturligt och viktigt. Jag skrev faktiskt ett inlägg för länge sedan om varför läsning är ett så bra intresse!

    Kanske borde jag inte uttrycka mig så här, men faktum är att jag känner mig så långt ifrån mina klasskamrater språkligt. De särskriver ord jag aldrig särskrivit, de säger: "typ", "asså" och "såhär" som var tredje ord och skriver likadant. Det känns verkligen som att läsning gett mig ett sådant positivt övertag och gjort att jag haft det så mycket lättare i allmänhet i skolan. Och så är det ju ganska skönt att ha en bärbar värld att fly in i lite då och då, när man känner för det, haha!

    Sköt om dig och tack för ett så himla bra inlägg. Om du inte misstycker ska jag nog skriva något eget om hur samhällets normer är kring just läsning.

    Kram Lexie!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack så mycket!
      Läsning är bland det bästa som finns, det är så konstigt att det inte finns fler bokälskare!

      Känner precis som du angående språknivån, ibland får jag nästan knipa ihop munnen för att inte rätta vissa personer. Haha! Jag stör mig sååå mycket på när någon särskriver och språket på sociala medier är inte alltid jättebra...

      Verkligen otroligt roligt att ha upptäckt dig och din fina blogg! Vi verkar ju vara likasinnade och lika gamla! Skriv gärna ett inlägg om det! Ska bli roligt att läsa vad du tycker och tänker!

      Ha det bra!
      Kram Agnes

      Radera
    2. Tack för fina ord! Jag är glad att jag hittat din blogg också. Det finns ju gott om bokbloggar, men få i av folk i vår ålder, så alltid lika roligt!

      Radera
  4. Vilket intressant och tänkvärt inlägg Agnes. Jag kan så relatera till det här att läsa böcker riktade till yngre barn i till exempel kollektivtrafiken. Om jag läser en bok för mellanåldern som har större text kan jag noja över att personer som ser mig läsa den boken ska tro att jag inte kan läsa (kanske också för att jag inte är vit och att de ska tro att jag inte kan svenska men det är en annan lång utläggning och något som är väldigt smärtsamt i mitt liv att inte tas för att vara svensk). Men jag ska bli lika cool som dig och läsa vad jag vill, när jag vill och var jag vill. Heja dig!

    SvaraRadera
  5. Jag har också funderat en del över det här. När vänner och andra vuxna får reda på att jag läser mycket vill de ofta ha boktips. Men det är sällan jag kan tipsa dem om Läckbergs nya eller den bästa relationsromanen (för vuxna) för där har jag verkligen ingen koll. Jag märker ofta en tystnad när jag säger att jag läser mest för barn och ungdomar. Jag funderar på om jag borde läsa mer för vuxna för att utveckla mitt ordförråd och läsande, men många vuxenböcker verkar så tråkiga. Även jag vill skriva för barn och ungdomar och då måste jag ju veta hur jag ska göra, det lär jag mig inte mer av genom att läsa vuxenböcker, så jag håller mig till barn och ungdom, även om jag inte kan stå för det till 100% tyvärr...

    SvaraRadera
  6. Synd att det är så, att böcker för barn och unga inte anses som lika fint. Det finns så mycket bra för den målgruppen som är värt att uppmärksamma!

    SvaraRadera
  7. Intressant inlägg. Jag var som du, jag läste hela tiden och gör det fortfarande, men mina kompisar, och som jag upplevde det de flesta i skolan, läste precis så som du beskriver det; när de måste eller bara ibland. Jag tror att det har betydelse i vilken kommun man bor och i vilken skola man går. I det avseendet kände jag mig udda genom hela skoltiden, men det gick inte att stoppa den jag var så jag följde min egen vilja. När det blev dags för gymnasiet ändrades allting. Jag valde humanistisk linje/program och mina kompisar valde andra, yrkesinriktade program. Plötsligt hade jag hittat hem, plötsligt var alla som jag. Alla nöjesläste ♥ Och ännu mer så blev det på universitetet.

    Nu har vi två döttrar som är elva och tolv år. Vi har läst för dem sedan de var små och när de lärde sig läsa själva fortsatte de av egen vilja. Jag tror att även skolan har stor betydelse för hur man tar till sig läsning. I våra barns skola finns något som kallas läskontrakt, vilket innebär att alla elever från åk 1 - åk 9 skall läsa högt för någon 15 minuter fyra dagar i veckan. Varje dag skriver man ned vad man läste och hur länge och då och då något om hur läsningen fungerade. Enligt lärarna ser de ett samband mellan bra slutbetyg i 9:an och de som fortsatte att läsa genom hela grundskolan enligt läskontraktet. Ett bra sätt att komma förbi spärren som vissa har till läsning, och upptäcka tjusningen med böcker och språk.

    Jag funderade på det du skriver om att skämmas för det man läser. Jag undrar om de som inte läser alls skäms för det? Jag har många runt mig som inte läser alls, både barn och vuxna, och jag får uppfattningen att de inte tycker det är något alls att vara ledsna över eller skämmas för. De fokuserar på annat i livet, och det verkar fungera det också. På något sätt verkar det vara ok att tycka att personer som älskar att läsa är litet nördiga, men man skulle aldrig säga samma sak om dem som inte läser. Märkligt.

    Jag har faktiskt vid ett tillfälle fått en kommentar om boken jag läste, minns jag nu. Jag var femton och satt på tåget in till Stockholm och läste Bonniers kokbok, med överstrykningspenna ;) Men det blev ett roligt samtal, så kanske kan litet otippade böcker som kokböcker och bilderböcker bli en dörröppnare till roliga samtal :)

    SvaraRadera