En väktares bekännelser

En väktares bekännelser är en ungdomsbok skriven av Elin Säfström. Boken gavs ut av Gilla böcker 2016 och finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Tilda är femton år och väktare. Hennes uppgift är att hålla koll på alla sagoväsen i Stockholm. Att hon är väktare vet bara hennes mormor om som också är väktare och varje dag möts hon av svårigheter för att inte avslöja sin hemlighet. Nu är hennes mormor i Norrland och Tilda har allt ansvar själv. Hur ska hon hinna hålla reda på allt rådarna ställer till med samtidigt som hon tänker mycket på Hakim med världens finaste ögon som knappt märker henne?

Eftersom att jag egentligen inte gillar fantasy och jag tänkte mig den här boken som en fantasybok var jag lite osäker på vad jag skulle tycka om den här boken. Men eftersom att Lexie på Tusen sidor skrivit bra om den tänkte jag att jag kanske också kunde gilla boken. Och det gjorde jag! Jag skulle nog inte kalla den för fantasy utan beskriva den som en ungdomsbok med inslag av nordiska väsen.

Det bästa med boken tyckte jag var att den hade en perfekt blandning av övernaturlighet och vardag. Världen med väsena vävdes in så naturligt att det kändes verkligt och realistiskt. Det är det jag tycker kan vara tråkigt med fantasyböcker, att de inte känns verkliga. Men i den här boken kom det verkligen mer naturligt. Jag har också blivit mer intresserad av nordiska väsen genom att ha läst flera böcker som handlar om den sortens väsen och tyckte därför att det var spännande att läsa om det på ett annat sätt. Jag gillar tanken på att rådarna finns omkring oss i det vardagliga livet. Samtidigt som man fick läsa om den övernaturliga världen fick man också följa Tilda i skolan med kompisar, kärleksproblem och jobbiga lärare, saker man kan känns igen sig i helt enkelt. Tilda är en ganska vanlig tjej som många nog kan känna igen sig men att hon är väktare gör det hela lite mer spännande- En väktares bekännelser innehåller en mysig vardagsskildring med det lilla extra.

Boken är också rolig att läsa, historien är lättsam och har ett rappt språk. I vissa delar kunde det nästan bli lite för vanligt och tråkigt, men det räddades upp med otroligt spännande partier.

Jag gillade En väktares bekännelser, den innehöll en lagom blandning av vardag och väsen samtidigt som språket var bra och jag gillade huvudkaraktären! Nu är jag jättesugen på att läsa uppföljaren! Jag ger boken 4 av 5 ugglor!